mamma pussar dotter
Av:
Michael Livijn

Årskrönika - en tillbakablick på 2017 och en framåtblick på 2018

Även om avkastningen blev riktigt bra under 2017 saknade året knappast någon dramatik, men så finns heller inget entydigt samband mellan de två. Michael Livijn sammanfattar investeringsåret 2017 och blickar framåt mot ett gynnsamt 2018.

Visa mer om:
Insikt
Investeringar
Michael Livijn
Michael Livijn
Chefsstrateg Nordea

Året inleddes lite tveksamt, men i februari vände globalindex upp. Bättre makroekonomisk statistik och stigande bolagsresultat (efter nedgången till följd av oljeprisraset och dollarförstärkningen 2015-16) drev på utvecklingen. Trots det politiska läget efter Brexitomröstningen och valet av Trump var börsen stark under årets första månader, inför den stora politiska händelsen i början av maj, det franska presidentvalet. Eftersom en av kandidaterna, Front National-partiets Marine Le Pen, kunde placeras i samma fack som Brexit/Trump (anti-etablissemang och populism), var det så klart ändå lite nervöst på marknaden. Det var emellertid den mer ”traditionelle” kandidaten Emanuel Macron som vann till slut, vilket gladde marknaden. Trenden med politiska överraskningar från 2016 bröts därmed delvis när även Nederländerna avvisade en populist i mars.

Under sommaren var börsen svag, vilket berodde på sämre ekonomisk statistik från USA, geopolitiska händelser och i viss mån en överraskande envis förstärkning av euron. Donald Trump, som aldrig tvekar inför ett twitterinlägg, hamnade i ett ordkrig med Nordkorea som under sommaren avfyrat en rad långdistansrobotar över Stilla havet och antytt att dessa snart kunde vara kärnvapenbestyckade. Även om scenariet bedöms ha ”låg sannolikhet men stora konsekvenser” fick detta marknaden att backa. Globalindex hade i slutet av augusti tappat hela uppgången sedan årsskiftet, och stämningen gick i moll i samtliga sektorer. Men därefter, som på en given signal, vände allting uppåt, och i september-oktober sköt globalindex i höjden (upp nästan 10 procent). Sedan dess har kurvan planat ut, dock med en positiv trend som tillfört ytterligare en del till årsavkastningen som får anses vara väldigt bra för globala aktier. Totalt blev avkastningen strax över 10 procent 2017.
 

Stjärnorna stod alltså rätt för ett mycket bra år, trots det vanliga intresset för det kortsiktiga, som också är något av en förbannelse för kapitalmarknaden.

Skiljelinje mellan tillväxtländerna och industriländerna

Geografiskt sett gick årets stora skiljelinje mellan tillväxtländerna och industriländerna. Tillväxtländerna har tappat mot industriländerna sedan 2010, både till följd av finanskrisen och att 00-talets superkonjunktur för råvaror tog slut. Men med starkare världskonjunktur, bättre bolagsresultat och attraktivare värderingar har tillväxtländerna haft ett mycket bra år, med klart bättre avkastning än industriländerna. Det finns emellertid en skiljelinje även här. Tillväxtländerna kan delas in i tre stora regioner och av dessa sticker Asien ut ordentligt, med en betydligt bättre utveckling än både Latinamerika och Östeuropa under 2017. USA, Europa och Japan gick hyggligt, men fick ändå se sig slagna av tillväxtländerna med nästan 10 procent.

Samtidigt som avkastningen på aktier har varit mer än tillfredsställande har också obligationsmarknaden utvecklats bra. Efter några riktigt goda år sedan finanskrisen, och väldigt låga räntor, var utsikterna inför 2017 tämligen svaga, och den uppfattningen delades av marknaden. Men återigen fick den kollektiva visheten stryka på foten, dock med vissa undantag. Säkra papper, såsom dagslån och statsobligationer, låg i stort sett stilla eller backade något. Inga överraskningar där, framför allt inte när det gäller dagslån med tanke på att styrräntorna är negativa i stora delar av Europa. I likhet med den långa delen av räntekurvan har avkastningen på statsobligationer varit relativt flack under hela året. Företagsobligationerna, däremot, överraskade med fortsatt krympande riskpremier och gav därmed fin avkastning, både i fråga om obligationer med högre kreditbetyg (investment grade) och högriskobligationer. Precis som på aktiesidan gick obligationer från tillväxtländerna väldigt bra, med en avkastning som nästan var att jämföra med högriskobligationer. Avkastningen på företagsobligationer blev mellan 5 och 10 procent, beroende på segment.

Sett till riskjusterad avkastning, och med tanke på de små svängningarna under året, har 2017 varit riktigt bra. Och även om det (geo)politiska läget och en generell tendens till ökat risktagande vanligtvis får mest uppmärksamhet i media och bland våra kunder var det ändå helt klart de grundläggande faktorerna som drev på utvecklingen på kapitalmarknaden. Det var på sätt och vis en rad gynnsamma tillfälligheter som präglade 2017. Den ekonomiska tillväxten var samstämmig, om än inte spektakulär, i alla regioner för första gången på tio år, bolagsresultaten steg kraftigt och centralbankerna fortsatte i huvudsak sin extremt expansiva penningpolitik, vilket höll likviditeten uppe och räntorna nere. Bolagsresultaten är särskilt viktiga, inte bara för aktiemarknaden utan också för räntemarknaden. Om resultaten sjunker är det extremt svårt att nå avkastning på båda dessa marknader. Visst, en del av de imponerande resultaten beror på baseffekter efter resultatförsämringarna 2015-16, men även försäljningen har varit oväntat stark. Detta vittnar om ökad tillväxt runtom i världen, eftersom försäljningen har stigit i samtliga regioner. Resultatet är viktigt, men det är svårt att nå stadiga resultatförbättringar om inte försäljningen ökar. Stjärnorna stod alltså rätt för ett mycket bra år, trots det vanliga intresset för det kortsiktiga, som också är något av en förbannelse för kapitalmarknaden.
 

Förväntningar inför 2018

Det är vanskligt att göra förutsägelser om framtiden, men många försöker ändå. Ur ett kapitalmarknads- och sparandeperspektiv handlar det om förväntningar utifrån dagsläget och en möjlig utveckling. Och här ser det hyfsat ut för det kommande året. Världsekonomin har fått fast mark under fötterna efter flera år av återhämtning efter finanskrisen. Vi räknar med att tillväxten fortsätter, även om den nog inte ökar utan ligger kvar på årets nivå. Inflationen är fortfarande i stort sett obefintlig, så det finns inget som tyder på en kraftig åtstramning av penningpolitiken. Det blir fortsatta åtgärder för att normalisera läget efter en period med ovanligt kraftiga stimulanser, men centralbankerna har hittills gått försiktigt fram för att inte påverka den bräckliga återhämtningen sedan 2009. Så länge vi inte får någon oväntad inflationsuppgång anser vi att marknaden helt klart tål högre styrräntor enligt de prognoser som centralbankerna redan har publicerat. Det är åtminstone delvis sant att det är centralbankerna som sabbar festen, men detta brukar ske sent i konjunkturcykeln när ekonomin är eller håller på att bli överhettad. Och vi är inte där än. Vår bedömning är att världsekonomin nu går in i, eller just har gått in i, en expansionsfas.

Det ger goda förutsättningar för många tillgångsslag. Som vi redan nämnt är bolagsresultaten viktiga för 2018, och vi tror att det finns goda möjligheter till fortsatta resultatförbättringar. Även om de inte överträffar årets siffror tror vi definitivt på en resultattillväxt på 8-9 procent. Eftersom värderingarna varken är för höga eller för låga blir det resultaten som driver kursutvecklingen. Kurserna ligger nu strax över det historiska snittet. Värderingarna är inget hinder och skulle mycket väl kunna revideras om resultaten överraskar positivt, men det är inget vi kan garantera. Samtidigt skulle värderingarna inte ha någon dämpande effekt om resultatprognoserna av något skäl skulle sänkas kraftigt. Sammantaget räknar vi med att globalindex stiger med 5-10 procent under 2018.

Utvecklingen på räntemarknaden är lite svårare att sia om. Att återigen förutspå låg eller rentav negativ avkastning för säkrare räntepapper kan inte anses vara särskilt offensivt med tanke på de ekonomiska utsikterna och ränteprognosen. Vi håller fast vid att avkastningsmöjligheterna på den här delen av räntemarknaden är små. Det blir i bästa fall en liten uppgång. I fråga om företagsobligationer har läget blivit kärvare efter förra årets sjunkande riskpremier. I vissa fall, som för högriskobligationer, närmar sig riskpremierna rekordlåga nivåer, vilket gör det svårare att nå samma goda avkastning som för 2017. En ljuspunkt är att fallissemangsgraden är låg tack vare den ekonomiska utvecklingen, och den kan rentav minska ytterligare. Ränteläget skulle alltså kunna fungera som ett riktmärke, vilket innebär en möjlig avkastning på 2-5 procent för de mer riskfyllda värdepapperen. Räkna med mindre för obligationer med högre kreditbetyg. Ett bättre förhållande mellan risk och avkastning ser vi i obligationer från tillväxtländerna. Fortsatt tillväxt, bättre balans i statsfinanserna och bra ränteprognoser i dessa länder stödjer våra förväntningar.

Sammanfattningsvis kan och kommer mycket att hända 2018. På det hela taget ser det ändå hyfsat ut. Konjunkturen är kanske lite utdragen, men samtidigt är det mycket som varit annorlunda ända sedan finanskrisen. Det finns fortfarande möjlighet för marknaderna att stiga. Och till sist: undvik fällan med extrapolering. Sedan ungefär fem år tillbaka har avkastningen på de flesta marknader varit mycket hög, och vi tror inte att detta fortsätter. Men så länge grundförutsättningarna pekar i rätt riktning förutspår vi ett gynnsamt 2018.