Nordsøen
Av:
Thomas Bjerg

Nordsjön blir Europas CO2-lager

Länderna kring Nordsjön jobbar för fullt med olika projekt som ska avskilja och förvara miljoner ton koldioxid från industrier och kraftverk. Möjligheterna är enorma och oljebolagen går samman för att starta nya affärsverksamheter. Danmark ligger efter men jobbar för att komma ikapp Storbritannien, Norge, Island och Holland.

Hållbarhet
Innovation
Skandinavien

Berggrunden under och intill Nordsjön kan bli Europas räddning när det gäller att förvara koldioxid från industrier och kraftverk. Länder som Storbritannien, Norge, Island och Holland har kommit långt med sina projekt och flera av dem vill importera koldioxid för förvaring.

De samarbetar med europeiska oljebolag som har kunskap om hur berggrunden ser ut. På sikt vill de stora oljebolagen, som redan kommit igång med sin gröna omställning, att avskiljning och förvaring av koldioxid (”carbon capture and storage”, eller CSS, på engelska) ska bli nya affärsverksamheter för dem.

Det berättar Torbjørg Klara Fossum, chef för CSS-arbetet på Equinor som deltar i projektet Northern Lights.

– I Northern Lights samarbetar vi med andra företag för att få större genomslagskraft och vi delar vår kunskap med varandra. Northern Lights skapar en ny öppen infrastruktur och en helt ny marknad för transport och förvaring av koldioxid. Det kommer att behövas många anläggningar, säger Torbjørg Klara Fossum.

Torbjørg Klara Fossum
Torbjørg Klara Fossum
Vice VD för Global CCS Solutions hos Equinor

Fartyg ska transportera nordeuropeisk koldioxid till Norge

Northern Lights är ett norskt projekt som drivs av Equinor tillsammans med Shell och Total. Från 2024 ska deras samriskbolag pumpa ner 1,5 miljoner ton koldioxid om året i en reservoar 2 600 meter under havsbotten utanför Bergen. Före 2030 räknar Northern Lights med att kunna förvara 5 miljoner ton om året. Det motsvarar kapaciteten på rörledningen mellan anläggningen där koldioxiden tas mot och injektionsbrunnarna.

Det speciella är att koldioxiden ska fraktas på specialbyggda fartyg. En del ska avskiljas i Norge men mycket kan komma från europeiska industrier. Och det kan bli en ny affärsverksamhet på längre sikt.

– Northern Lights är i kontakt med 60 europeiska industrier som tillsammans släpper ut 50 miljoner ton, alltså tio gånger så mycket som Northern Lights kan ta emot år 2030. Om vi utvecklar industrin kring transport och förvaring kan utsläpparna koncentrera sig på att avskilja koldioxiden, säger Torbjørg Klara Fossum.

"I dag lagrar alla CCS-projekt i världen 40 miljoner ton om året tillsammans"
Torbjørg Klara Fossum, vice VD för Global CCS hos Equinor

Projekten behöver statligt stöd

Alla projekt får statligt stöd. Norska staten betalar 80 procent av Northern Lights anläggningskostnader och står också bakom projektet Longship som ska avskilja koldioxid på cementfabriken Norcem i Brevik och på det avfallseldade kraftvärmeverket Fortum Oslo Varme.

Dessutom äger norska staten huvuddelen av Technology Centre Mongstad där olika företag testar tekniker för att avskilja koldioxid. De andra ägarna är Equinor, Shell och Total.

– De projekt som genomförs nu är de första i sitt slag. De behöver statligt stöd för det finns ingen marknad i dag. Men inom tio år kommer detta att vara kommersiella projekt som inte behöver några bidrag, säger Torbjørg Klara Fossum.

Hon hänvisar till Equinors senaste mål. I juni meddelade Equinor att de ska transportera och lagra 15–30 miljoner ton koldioxid om året före 2035.

– Det är väldigt ambitiöst, för i dag lagrar alla CCS-projekt i världen 40 miljoner ton om året tillsammans.

Kim Bye Bruun
Kim Bye Bruun
Chef för kommunikation och myndighetsrelationer, Northern Lights

Enormt behov av koldioxidförvaring

Behovet är enormt, förklarar Kim Bye Bruun, chef för kommunikation och myndighetsrelationer på Northern Lights. Bara Europa måste avskilja och förvara mellan en halv till en miljard ton koldioxid år 2050 för att utsläppen ska kunna minskas som planerat.

– Det beror lite på om man frågar internationella energibyrån, EU eller oljebolagen, säger Kim Bye Bruun, som menar att den största utmaningen är att skapa en marknad för CCS.

– Vi ska sänka kostnaderna för att avskilja koldioxid samt optimera transporterna och förvaringen så att det blir konkurrenskraftigt. Vi siktar mot ett pris för transport och förvaring på 30–55 euro per ton, säger Kim Bye Bruun och jämför med kvotpriset på koldioxidutsläpp som ligger på drygt 50 euro per ton.

Han pekar också på att EU kan begränsa koldioxidkvoterna så att de kvotbelagda industrierna får betala mer för sina utsläpp.

I gengäld är möjligheterna enorma. Den norska oljemyndigheten har beräknat att Norge kan förvara 80 miljarder ton i Nordsjön, vilket motsvarar Europas behov i minst 80 år. Enligt norrmännen har Norge över en tredjedel av Nordsjöns förvaringskapacitet, Storbritannien har en tredjedel medan Danmark, Holland och Tyskland har den sista tredjedelen.

Carbfix
Det isländska projektet Carbfix har i flera år avskiljt koldioxid från kraftverket Hellisheidi, löst upp den i vatten och pumpat ner den i marken där den omvandlas till sten. Koldioxid importeras med fartyg från rederiet Dan-Unity CO2. Foto: Arni Saeberg

Britterna vill lagra hälften av landets industriella utsläpp

Northern Lights är bara en liten demo-anläggning som inte är dimensionerad för de faktiska behoven. Mycket större anläggningar måste byggas snabbt om EU ska kunna nå sina mål. Och Storbritannien är det mest ambitiösa landet.

Det stora projektet Northern Endurance i Nordengland ska avskilja och förvara en stor mängd koldioxid från de två industriområdena Teesside och Humber. Mängden motsvarar hälften av utsläppen från landets industri.

– Storbritannien har kommit längst både när det gäller politiken och finansieringen, och Northern Endurance är ett verkligt stordriftsprojekt, säger Torbjørg Klara Fossum.

Equinor deltar även här tillsammans med oljebolagen BP, ENI, Shell, Total och kraftbolaget National Grid.

Danmark vaknar ur dvalan

I Danmark har CSS legat i dvala i årtionden men nu öppnas ögonen för möjligheterna. Den 24 juni presenterade danska regeringen sin strategi som Folketinget ska behandla nu under hösten. Enligt strategin ska Danmark kunna börja förvara koldioxid 2025.

Först vill regeringen försäkra sig om att verksamheten kan bedrivas på ett ansvarsfullt sätt. Därefter blir det grönt ljus i den västliga delen av Nordsjön för projekt som fått tillstånd. På längre sikt ska regeringen peka ut upp till fem platser där Danmark kan förvara stora mängder koldioxid. GEUS (Danmark och Grönlands geologiska myndighet) ska bestämma vilka platser som ska användas och myndigheten kommer att få 210 miljoner kronor i anslag för detta.

CCS-projekt kring Nordsjön

Norge: Northern Lights anläggning utanför Bergen ska i första fasen lagra upp till 1,5 miljoner ton koldioxid om året från 2024. Mer än hälften ska komma från en cementfabrik och ett avfallseldat kraftvärmeverk i Norge. Resten ska importeras på fartyg från Europa. I nästa fas ska 5 miljoner ton kunna förvaras.

Storbritannien: Projekt i regionerna Teesside och Humber i norra England ska göra två industriområden koldioxidneutrala. Koldioxiden avskiljs från kraftverk och industrier. Därefter pumpas den till förvaringsplatser i Nordsjön via rörledningar. Grön väteproduktion ingår också. Projekten ska ta hand om hälften av utsläppen från den brittiska industrin. Förväntad start från mitten till senare delen av 2020-talet.

Holland: Två anläggningen ska byggas utanför Rotterdam (PORTHOS) och Amsterdam (ATHOS). PORTHOS har kommit längst och ska lagra 2,5 miljoner ton om året från 2024.  ATHOS ska avskilja koldioxid från ett stålverk och från industriområdet Nordzeekanaal. En del återanvänds i industrin och växthus. Starten planeras till 2026.

Island: Carbfix-projektet omfattar en terminal i en hamn i närheten av Reykjavik. Koldioxiden löses i vatten och pumpas ner i marken där den omvandlas till sten. Tekniken är beprövad och anläggningen ska vara klar 2025 och ta hand om 3 miljoner ton om året från 2030. Det danska rederiet Dan-Unity CO2 ska leverera två fartyg som ska hämta koldioxid från Nordeuropa.

Danmark: I Greensand-projektet ska ett konsortium använda det nedlagda gasfältet Nini. Koldioxiden ska fraktas dit med fartyg och pumpas ner via en uttjänt oljeplattform. Starten är planerad till 2023, och från 2025 till 2030 räknar man med en kapacitet på 3,5–4 miljoner ton koldioxid. Det motsvarar 15–20 procent av Danmarks planerade utsläppsminskning.

Danmark kan importera koldioxid från grannländerna

Hos GEUS ser statsgeologen Maj Wendorff stora möjligheter.

– Vi har stora möjligheter att kunna förvara upp till 22 000 miljoner ton koldioxid, för vi har verkligen bra geologiska förutsättningar, både under Nordsjön, vid kusten och på land. Det innebär att vi kan importera koldioxid från våra grannländer som inte har samma förutsättningar.

Enligt en marknadsanalys från danska energimyndigheten kan Danmark importera cirka 40 miljoner ton koldioxid om året från Finland, Sverige och Tyskland. 

Greensand kan bli det första danska projektet. Det är ett konsortium som har planer på att pumpa ner koldioxid i det nedlagda gasfältet Nini via en uttjänt plattform. Från 2023 räknar Greensand med att kunna pumpa ner en halv miljon ton koldioxid och mellan 2025 och 2030 ska kapaciteten öka till 3,5–4 miljoner ton om året, vilket är nära den norska kapaciteten i Northern Lights.

Bakom Greensand står det brittiska kemiföretaget Ineos, som 2017 köpte olje- och gasverksamheten från DONG (i dag Ørsted), det tyska oljebolaget Winthershall DEA och Maersk Drilling. GEUS är projektets rådgivare.

Större och billigare anläggningar behövs

Lektor Philip Fosbøl från institutionen för kemiteknik vid Danmarks Tekniska Universitet har forskat kring avskiljning av koldioxid sedan 2004. Han förklarar att anläggningarna måste bli större och priset lägre.

Tekniken har funnits i årtionden och livsmedelsindustrin avskiljer upp till 50 000 ton om året i flera anläggningar. Danska biogasanläggningar avskiljer lika mycket, men Danmark som helhet släpper ut 50 miljoner ton koldioxid varje år. 

– Vi behöver anläggningar som är tio gånger så stora till fabriker och avfallseldade kraftvärmeverk och det är ingenting man trollar fram. Det kräver miljardinvesteringar, säger Philip Fosbøl.

 

Denna artikel är endast avsedd att ge allmän och inledande information till investerare och skall inte tolkas som grund för eventuella investeringsbeslut. Innehållet på sidan utgör därför inte individuell rådgivning enligt lagen om värdepappersmarknaden eller lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. Mottagaren av informationen på sidan bör vara uppmärksam på uttalanden om framtidsbedömningar är förenade med osäkerhet och rekommenderas att komplettera sitt beslutsunderlag med det material som bedöms som nödvändigt.

Fondmagasinet har fått en egen app - hämta den här

MyInvest är en app fylld med artiklar om investeringar, fonder, olika marknader och hållbart sparande.

Är du redo att dyka ner i investeringarnas fascinerande värld?