h
Av:
Stein Korterud

Thina Saltvedt om oljeindustrins framtid

Oljepriset har rasat den senaste tiden, bland annat på grund av coronakrisen, svåra OPEC- förhandlingar och inte minst överfulla oljelager. Fondmagasinet har bett Nordeas energiexpert Thina Saltvedt att ge sin syn på läget för oljeindustrin och sia om vad som kommer att hända när de alternativa fossilfria energikällorna på allvar gör sitt inträde.

Men allra först, varför har oljepriset rasat?

- Det finns två orsaker till att oljepriset har kollapsat. Oljemarknaden drabbades av två bombnedslag samtidigt, det var coronapandemin på efterfrågesidan och priskriget mellan Saudiarabien och Ryssland på utbudssidan.

När en marknad blir tacklad från två håll samtidigt blir det svårare att komma på rätt köl igen.

Först rasade oljepriset till följd av en historisk kollaps för efterfrågan på olja. Under coronapandemin har väldigt många flygplan blivit stående på marken och omkring 1 miljard människor har påverkats av reserestriktioner. Det ledde till att cirka 30 procent av den globala efterfrågan på olja mer eller mindre försvann under några veckor i mars. Vi har aldrig upplevt något liknande.

 

Innebär inte lägre oljepriser att förbrukningen ökar?

- Den här gången har det inte blivit så. Ett lägre oljepris är normalt sett ett incitament för ökad förbrukning av oljeprodukter som bensin och diesel. Men eftersom 60 procent av världens oljeförbrukningen går till transporter och de flesta flygplan står på marken och över 1 miljard människor påverkas av nedstängning, karantän och isolering, så har prissignalen inte stimulerat efterfrågan. Folk kan helt enkelt inte resa även om priset blivit lägre.

Den globala efterfrågan på olja förväntas emellertid öka om inte världsekonomin hamnar i en djup lågkonjunktur. I takt med att vi får kontroll på coronapandemin och ekonomierna så sakta kommer på fötter igen så kommer även energibehovet att återvända. Aktiviteten har redan ökat i Kina och flera europeiska länder och amerikanska stater har börjat planera för att öppna sina samhällen igen.

Ändå pågår det diskussioner om coronapandemin kan få mer långvariga konsekvenser för den globala efterfrågan på olja. Våra resvanor och vår användning av internetkommunikation kan ha ändrats permanent och det kan innebära att den globala oljeförbrukningen aldrig kommer upp till den gamla nivån på runt 100 miljoner fat om dagen, där den låg i början av 2020.

 

h
Thina Saltvedt
Chefsanalytiker - Energiexpert

Kan Ryssland och Saudiarabien ha ett gemensamt intresse av att minska produktionen av amerikansk skifferolja eftersom skifferoljebolagen är beroende av ett förhållandevis högt oljepris för att få lönsamhet? Eller är det lite som ”allas krig mot alla” just nu?

- Samtidigt som pandemin snabbt spred sig från Kina till andra oljeslukande områden som Europa och USA inleddes ett priskrig mellan två av världens största oljeländer, Ryssland och Saudiarabien. Och konflikten ser ut att bottna i en mer permanent förskjutning av konkurrenssituationen på oljemarknaden.

Priskriget började när Ryssland lämnade samarbetet OPEC+ som inleddes i december 2016. Efter oljekrisen 2014 och två påföljande år med lågt oljepris var OPEC tvungna att be om hjälp utifrån för att klara att minska oljeproduktionen tillräckligt mycket för att få balans på marknaden och ett högre pris. Den samordnade produktionsminskningen gav resultat och oljepriset steg. Problemet för OPEC+ var bara att det snabbt fick produktionen av skifferolja att öka i USA. I mars 2020 sa därför Ryssland nej till att vara med på ytterligare en produktionsminskning eftersom detta skulle öka USA:s dominans på marknaden. Saudiarabien svarade med att öppna kranarna och sänka priset till sina asiatiska kunder. 
 

Artikeln fortsätter längre ned på sidan ...

Olja - Svart guld eller svart hål?

Hur hanterar den globala oljemarknaden COVID-19-pandemin? Hur kan oljebolag göra hållbara affärer i framtiden? Få svar på detta och mycket mer i vår omfattade rapport om status quo i oljeindustrin. Klicka på nedan bild för att ladda ner.

rapport download

 

Klarar Saudiarabien att pressa den ryska oljeproduktionen så att de måste uppta samarbetet igen?

- Det är inte Ryssland som kommer att vika ner sig först, utan skifferoljebolagen i USA. Frågan är hur länge dessa bolag klarar ett lågt oljepris innan många måste avbryta produktionen och i värsta fall gå i konkurs. Enligt Bloomberg behöver de flesta skifferoljebolag ett oljepris på över 45 dollar fatet för att verksamheten ska gå jämnt upp. Skifferoljebolagen är ofta små och många har en ansträngd likviditet, och därför har vi redan sett att antalet hyrda riggar faller kraftigt, oljeproduktionen har börjat minska och mer än ett företag har begärts i konkurs.

Saudiarabien har kanske världens lägsta produktionskostnader så de kan klara sig med ett pris på under 10 dollar per fat. De behöver visserligen ett oljepris på över 80 dollar per fat för att statsbudgeten ska gå runt, men de kan ta av sina nationella oljefonder under en period för att svälta ut andra dyrare producenter. Ryssland däremot behöver inte mer än cirka 40 dollar per fat för att få sin statsbudget att gå runt. De har högre produktionskostnader än Saudiarabien, men lägre än USA.

Även om det råder priskrig mellan Saudiarabien och Ryssland så har bägge länderna båda marknadsmässiga och politiska motiv att straffa USA med ett lägre oljepris och en mindre marknadsandel. USA blev världens största oljeproducent 2014. Produktionen av skifferolja innebär att USA inte bara blivit en nettoexportör av olja, den har också förändrat den politiska maktbilden. Ett av skälen till att Ryssland och Saudiarabien återupptog förhandlingarna om avtalet att minska produktionen bara två veckor efter det trädde i kraft var inte bara en kraftigt sjunkande efterfrågan utan också ett betydande politiskt tryck från USA. Visst är förhållandevis låga oljepriser viktigt för Donald Trump nu när det är valår, men han har också en hel del supportrar i oljesektorn där många arbetsplatser nu kommer att försvinna till följd av det låga oljepriset. Därför är det viktigt för presidenten att få upp oljepriset till en nivå som stöttar skifferoljeindustrin.

h
Prisutveckling: Nordsjöolja Brent Spot, per 12. maj 2020, källa E24

Just nu står världsekonomin stilla och efterfrågan på olja har sjunkit dramatiskt. Blir detta den största krisen i oljebranschen på mycket länge? Och hur påverkar detta de många arbetstillfällena i den norska oljeindustrin?

- Det låga oljepriset slår hårt mot oljeinvesteringarna. Många oljebolag har redan rapporterat att de kommer att dra ner på sina investeringar nånstans mellan 30 och 45 procent under 2020 och 2021. Detta gäller även Norge och det får självfallet stora konsekvenser för den norska oljesektorn. När oljeproducenterna skär ner på sina investeringar i nya projekt så minskar också behovet av oljeservice och andra leverantörstjänster mycket kraftigt. Efterfrågan på seismiska undersökningar, riggar och fartyg minskar och företagen måste permittera eller i värsta fall säga upp många anställda. Myndigheterna har nu vidtagit åtgärder för att hjälpa oljeindustrin genom coronakrisen så att inte alltför många arbetstillfällen går förlorade och att inte kunskap och kompetens försvinner.

Vissa spår att vi snart kan se slutet på oljeåldern. Hur ser du på oljemarknadens framtid på sikt, och hur länge kommer världen att vara beroende av en växande oljeindustri, med tanke på framtidens mer klimatvänliga fossilfria energilösningar?

- Det är viktigt att komma ihåg att oljebranschen var pressad redan innan coronapandemin lamslog världsekonomin och världssamfundet. När världen successivt reser sig igen efter pandemin kommer oljebranschen att stå inför tre stora förändringar som kommer att pressa marknaden och priserna på sikt. Dessa tre förändringar är:

  • Oljemarknaden och oljepriset styrs inte längre av en mäktig OPEC-kartell, men allt mer av tre stora aktörer, nämligen Saudiarabien, Ryssland och USA.
  • Världens oljeförbrukningen ska minskas drastiskt de närmaste 20-30 åren för att bromsa klimatförändringen och klimatkrisen. Det betyder att oljeproducenterna måste kämpa hårdare för att få leverera olja till en stadigt minskande kundbas.
  • Med klimatrisken högt upp på den politiska dagordningen och tre priskollapser under 12 år blir det ständigt svårare att locka investerare och kapital för att finansiera nya projekt. Ett lägre oljepris hotar också oljesektorns superavkastning. 

- Året då världens efterfrågan på olja når sin kulmen ser ut att rycka allt närmare. Enligt mina beräkningar kommer efterfrågan att nå sin kulmen mellan 2025 och 2030, för att sedan minska. De viktigaste orsakerna till detta är bland annat elektrifieringen av transportsektorn och kraftigt sjunkande kostnader för sol- och vindkraft samt batteriteknik. Andra typer av drivmedel, till exempel vätgas, kommer att ta en stor del av marknaden. Detta kan betyda större osäkerhet och fler prisras på olja, även efter pandemin. Oljebolagen måste förbereda sig på ytterligare perioder med låga oljepriser.

Många oljebolag, särskilt de europeiska, har därför redan börjat styra om sin verksamhet och skaffa en bredare energiportfölj. Många bolag har börjat investera i förnybara energikällor, infrastruktur eller andra lösningar med låga koldioxidutsläpp. Dessutom pressas många bolag av banker, kunder, företag och miljöorganisationer som vill minska utsläppen och kräver att de lägger om sin affärsstrategi i enlighet med Parisavtalet. Därför är det viktigt att oljebolagen inte slutar att omvandlas på grund av den aktuella krisen.

Men minskar inte investeringarna i förnybar energi och gröna lösningar nu när coronakrisen fått oljepriset att sjunka så mycket?

- Jag tror att förnybara företag har ett mycket starkare utgångsläge nu jämfört med tidigare kriser och att de till och med kan ha en bättre utgångspunkt än företag som arbetar med olja och andra fossila energikällor.

Den närmaste tiden kommer självfallet den förnybara energin att påverkas av coronakrisen. Många projekt som just skulle dra igång har lagts på hyllan eller skjutits upp till följd av pandemin. Låga energipriser och elpriser gör det svårare att säkra god lönsamhet och det finns en viss risk för att länder och företag sänker sina klimatambitioner på grund av de stora ekonomiska utmaningar som pandemin skapat. Det finns också en risk att de stora oljebolagen som nu drastiskt måste dra ner på sina investeringar också måste skära ner på satsningarna på förnybar energi och grön infrastruktur. Hittills har dock flera stora oljebolag visat att de fortfarande jobbar för högtryck med uppbyggnaden av förnybar energi.

- Jag tror att förnybara företag har ett mycket starkare utgångsläge nu jämfört med tidigare kriser, för att: 

  • Kostnaderna för att producera sol- och vindkraft har minskat avsevärt och i dag står sig den förnybara energin mycket bättre i konkurrensen mot kol, gas och kärnkraft jämfört med 2008. På allt fler platser runtom i världen konkurrerar nu sol- och vindkraft ut den fossila energin till följd av låga produktionskostnader, och inte på grund av bidrag.
  • Kostnaden för att tillverka batterier har sjunkit kraftigt sedan 2014, och likaså kostnaden för sol- och vindkraft. Det innebär att eltransporter är mycket mer konkurrenskraftiga nu jämfört med perioden 2014-15 då vi senast hade låga bensinpriser. Men framtiden för eltransporter hänger på att politikerna i många länder fortsätter med sina satsningar.
  • Det finns en mer grundläggande uppslutning kring förnybar energi i dag jämfört med 2008 och 2014. Tekniken är mer modern och mer känd, även bland investerare och på finansmarknaden.
  • Projekt med förnybar energi är ofta kapitalintensiva och de gynnas alltså av stabilt låga räntor.
  • Vi vet inte hur coronakrisen kommer att påverka vår livsföring på sikt. Det kan blir så att förändringar som coronakrisen tvingat oss att göra nu blir mer permanenta. Vi kanske helt enkelt kommer att resa mindre i framtiden. Och det kan innebära att efterfrågan på olja, där transporter står för 60 procent av förbrukningen, stabiliseras på en lägre nivå om vi fortsätter att hålla våra möten via internet istället för att träffas rent fysiskt också framöver.
  • Under de sista 1,5 åren har intresset för hållbarhet och klimat vuxit snabbt i finansbranschen. Många banker och andra finansinstitut har börjat lämna den fossila energin. Dels finns det en risk att branschen blir omsprungen vilket skulle göra deras aktier och obligationer värdelösa, men det finns också en ökad medvetenhet om riskerna och möjligheterna med den gröna omställningen. Företagen får allt oftare svara på frågor som rör vilket avtryck deras samlade verksamhet har på samhället. Större fokus på hållbarhet och klimatet gör att många företag, i och utanför finanssektorn, fått ett större intresse för förnybar energi.
  • Oljepriset har kollapsat tre gånger under 12 år och det finns en växande osäkerhet kring vem som kommer att styra oljemarknaden och oljepriset framöver. Det pågår stora förskjutningar i maktbalansen om man jämför med 2008 och 2014. Den kraftiga produktionsökningen av skifferolja har gjort USA till en nettoexportör av olja. Den ryska oljeproduktionen halverades efter Sovjetunionens upplösning, men nu är den tillbaka på den nivån igen. Det innebär att OPEC inte längre styr marknaden utan att konkurrensen om marknadsandelar och kontroll nu står mellan tre stora maktfaktorer: Saudiarabien, Ryssland och USA. Det kommer att försvåra samarbetet kring produktionsminskningar mellan OPEC och de andra. Dessutom måste den globala förbrukningen av olja minska på sikt om vi ska nå målen i Parisavtalet. Och lägre efterfrågan innebär ökad konkurrens.
  • Det viktiga toppmötet om klimatet, COP 26, där länderna som undertecknat Parisavtalet ska höja sina ambitioner ytterligare, har skjutits fram till nästa år. Det ger länderna lite mer tid att förhoppningsvis få bättre kontroll över pandemin. Då kan man förbereda sig för mötet och ställa upp mer ambitiösa mål för hur man ska nå målen i Parisavtalet. Nackdelen med att mötet blivit uppskjutet är förstås att man får kortare tid på sig att nå målen.

Denna artikel är endast avsedd att ge allmän och inledande information till investerare och skall inte tolkas som grund för eventuella investeringsbeslut. Innehållet på sidan utgör därför inte individuell rådgivning enligt lagen om värdepappersmarknaden eller lagen om finansiell rådgivning till konsumenter. Mottagaren av informationen på sidan bör vara uppmärksam på uttalanden om framtidsbedömningar är förenade med osäkerhet och rekommenderas att komplettera sitt beslutsunderlag med det material som bedöms som nödvändigt.

Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Att placera i fonder innebär en risk eftersom de pengar som placeras både kan öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta beloppet. Faktablad, informationsbroschyrer, hel-och halvårsrapporter samt fondbestämmelser finns på nordea.se/fondinfo och på Nordeas bankkontor.

 

Fondmagasinet har fått en egen app - hämta den här

MyInvest är en app fylld med artiklar om investeringar, fonder, olika marknader och hållbart sparande.

Är du redo att dyka ner i investeringarnas fascinerande värld?