”Det är inte forskare som ska rädda världen - det är investerarna"

FN:s globala mål nr 13: Bekämpa klimatförändringarna

Vi måste stärka motståndskraften och anpassningsförmågan till klimatrelaterade risker och främja mekanismer som kan öka kapaciteten för effektiv planering och hantering av klimatförändringar.

Tidigare var det - något grovt karikatyriserat - för att rädda isbjörnar och regnskog som vi investerade i gröna och hållbara lösningar. Men det är inte så längre. Idag är investerare fullt medvetna om att de kommer att drabbas av betydande ekonomiska förluster om de inte väljer en hållbar riktning. På samma sätt är styrelseledamöterna fullt medvetna om att deras företag helt enkelt inte kommer att finnas i framtiden om de inte antar klimatagendan.

Det menar Hans Sanderson, som är senior forskare inom klimatriskbedömning vid Institutionen för miljövetenskap vid Aarhus universitet. Och det är verkligen en positiv utveckling - även för isbjörnarna och regnskogen, tror han.

- Det är helt nytt att samhällsöverväganden nu också blir en förutsättning för att göra investeringar och bra affärsval. Tidigare var det tvärtom i vissa branscher; optimerat utnyttjande, ökad konsumtion och därmed föroreningar var i grunden förutsättningen för optimerade intäkter och affärer. Nu sker förändringen i snabb takt, men den måste också finansieras. Vindkraftverk och goda ambitioner kan inte lösa hela utmaningen. Investeringarna måste också gå dit där de bidrar till innovation och implementering av gröna lösningar - och de är lyckligtvis på väg nu, säger Hans Sanderson.

Klimatskapad finanskris?

Budskapet från World Economic Forum i Davos, där regerings- och företagsledare från hela världen samlas, har förändrats: Klimatförändringarna utgör den absolut största risken för ekonomisk stabilitet i världen. Eftersom de kan förlama hela industrier och sätta igång en ny finanskris. Faktum är att flera ställen redan har fått en smak av de ekonomiska omvälvningar som klimatet kan medföra.

Ett exempel är de massiva översvämningarna som drabbade Thailand i kölvattnet av en tropisk storm 2011 som täckte ett helt industriområde med mer än 800 företag i två månader. Det förlamade den globala leveranskedjan för elektronik och bildelar - och därmed globala företag som Samsung, Apple, Lenovo, Toyota och Honda, som var beroende av de thailändskt tillverkade delarna. Det beräknas att översvämningarna kostat företag totalt 44 miljarder dollar. Ett annat exempel är Kapstaden i Sydafrika, som 2015 drabbades av en långvarig torka, som fick vattenförsörjningen att krympa. På drygt två år kostade torkan den sydafrikanska jordbrukssektorn - en av landets största inkomstkällor - upp till en miljard dollar och 30 000 arbetstillfällen, medan exporten av vin och andra grödor sjönk mellan 13 och 20 procent.

Enligt Hans Sanderson riskerar ungefär en tredjedel av alla värden på världsmarknaden, som den är idag, betydande nedgångar på grund av klimatförändringar. Och sådana siffror gör intryck.

- Investerare har blivit medvetna om att deras investeringar är i enorm fara om de inte gör något, och de vill undvika det för allt i världen. Nästa fråga är då hur man undviker det - hur man mäter klimatrisken så att den kan beaktas, säger han.

"Det måste mätas för att kunna kontrolleras"

Oron för att finansiell stabilitet kan påverkas av klimatförändringarna syns också hos G20:s finansministrar och centralbankschefer. Förra året inrättade de därför arbetsgruppen för klimatrelaterad finansiell information - även kallad TCFD. Chefen är Mark Carney från Bank of England, och Michael Bloomberg är styrelsens ordförande och målet är att klimatrisker ska vara en del av alla företags regelbundna finansiella rapporter, så att investerare exakt kan prissätta företagen korrekt. För som det gamla ordspråket säger - och som Mark Carney sa i sitt tal vid World Economic Forum-mötet 2015 - "Om du inte kan mäta det, kan du inte hantera det".

- Detta gäller även klimatrisker. Och arbete görs därför för att skapa ett system där du kan mäta ett företags klimatrisker och som investerare välja bort den dåliga investeringen och välja den goda, förklarar Hans Sanderson.

Men det är en komplex fråga att få en överblick över det enskilda företagets faktiska och totala risker. Enligt seniorforskaren gäller två typer när man talar om klimatrisker för företag. Det ena är den så kallade ”övergångsrisken”, som är själva övergången till en ”koldioxidsnål ekonomi”, där koldioxid blir dyrare och konsumenterna i allt högre grad undviker koldioxidprodukter som flyg, bensinbilar och fossilbaserad plast. Företagen är helt medvetna om denna förändring och håller på att genomföra den, påpekar Hans Sanderson. Den andra typen av risk är fysiska förhållanden som översvämningar, stormar, torka - dvs. själva klimatförändringarna. Och det är mycket mer komplicerat för företag att arbeta med.

- Här är det helt avgörande för ett företag att förstå hela värdekedjan. Eftersom det finns ingen poäng med att sitta med torra skor här i Skandinavien, om din huvudleverantör i Bangkok upplever en överhängande risk för att bli översvämmad. Som företag måste du ha fullständig kontroll över detta, för investerare kommer i allt högre grad att fråga om det, säger Hans Sanderson.

Det behövs investeringar på 180 miljarder euro per år

För investerare är det viktigt att ha ett system där de olika klimatriskerna är jämförbara. Och just dessa system börjar också verkligen att falla på plats nu, säger Hans Sanderson. Det finns redan finteknologiska företag som gör riskbedömningar, men ofta samlas siffrorna in utan dialog med bolagen och de används främst för algoritmbaserade analyser av till exempel koldioxidreduktion eller möjliga klimatscenarier. Och det gör det nästan omöjligt, enligt Hans Sanderson, att mäta och jämföra riskerna för de olika bolagen - eftersom siffrorna inte baseras på samma beräkning i alla bolag.

Han påpekar att projektet Task Force on Climate-Released Disclosures, som leds av Mike Bloombergs grupp, arbetar tillsammans med EU-kommissionen och med CDP (se faktaruta) för att effektivisera riskbedömningar och bolagens rapportering - till exempel i EU:s regi. Så kallat icke-finansiellt rapporteringsdirektiv.

- Som forskare arbetar vi med företag för att ta reda på hur de kan mäta sina faktiska risker när de tar med hela företagets livscykel. Utmaningen är att ta reda på hur man kan få alla risker så exakt som möjligt. Eftersom ju lättare det blir för företag att mäta och rapportera sin faktiska klimatpåverkan, desto lättare blir det för investerare att jämföra och välja de verkligt klimatsmarta investeringarna. Det är fortfarande en utmaning, för det är inte så enkelt. Men det kommer förmodligen att komma, för vi kommer inte att nå målet med den gröna och hållbara förändringen förrän vi har de verktyg som kan säkerställa att investeringar flyter i rätt riktning, säger Hans Sanderson.

För även om initiativ som FN:s globala mål och Parisavtalet har drivit klimat och hållbarhet högst upp på agendan hotas ambitionerna fortfarande av en enorm investeringsklyfta. Till exempel behövs cirka 180 miljarder euro per år för att finansiera EU:s mål att minska koldioxidutsläppen med 40% fram till 2030 endast inom energisektorn. Och det är precis där investerare måste involveras, menar Hans Sanderson.

- Det är välkänt i Europeiska kommissionen att dessa pengar inte bara faller från himlen. Vissa strukturer måste skapas så att pengarna rör sig i den här riktningen. Därför håller de på att utarbeta en ny handlingsplan för hållbar finansiering som kommer att bidra till att vi kan uppnå 180 miljarder euro årligen. Och det är en riktigt positivt sak att det finns ett uppsatt mål, att utmaningarna är identifierade och att vi är på god väg att skapa verktygen för att komma igång, säger Hans Sanderson och tillägger:

- Vi har tekniken för att begränsa koldioxidutsläppen, men vi saknar finansiering. Så det är inte forskare som jag som måste rädda världen - det är investerarna. Och vi är på god väg mot de mål som ställts upp för 2050, för det har gått upp för investerare att det är de som måste vara på fältet och att det måste vara just nu.

Den här artikeln ska inte betraktas som en köprekommendation från Nordea. Tala alltid med din placeringsrådgivare innan du köper värdepapper